Hur mycket kostar ett liv?

Hur mycket kostar ett liv?

Sofia är en vacker bebis från Brasilien som är snart 5 månader, född med ett mycket sällsynt syndrom (Berdonssyndrom) som påverkar användningen av sin tarm, urinblåsa och mage. För den här lilla flickan ska få ett bättre liv behöver hon en transplantation som är komplicerat att ske i Brasilien eftersom det inte finns några sjukhus som är kapabla att göra det, så hon måste åka till USA. Hon behöver akuthjälp. Hon har svårigheter att äta, hon har nästan aldrig gått ut från sjukhuset och hon kommer inte orka längre snart.


Operationen, resan och all andra kostnader kommer kosta upp till 2 miljoner reais (cirka 6 miljoner kronor). 6 miljoner kronor.


"Ni förstår inte vår förtvivlan. Att vilja hjälpa vår lilla flicka och ha händerna bundna. Vi ber högt för hjälp!", säger barnets mamma.


Sofias historia är redan känd i sociala medier i Brasilien och har redan fått en del av donationer från olika människor och även kändisar och företag. Men det räcker inte än. Hennes situation är AKUT och vi har möjligheten att hjälpa, JA!


Ni tänker säkert "det spelar ingen roll att jag hjälper" eller "att många andra också behöver hjälp". Jag ger inte er ingen speciell anledning på att ni ska hjälpa just henne. Endast att ni tänker "det kunde ha varit mitt barn". Att ni tänker att en liten hjälp kan faktiskt rädda ett liv. Alla vi tillsammans kan hjälpa till.
Ge vad som helst. 10, 20, 30, 50 kr. Ni kan enkelt skicka pengarna till hennes mammas konto i Brasilien som används ENDAST för att samla pengarna.


Jag har aldrig träffat Sofia, och de flesta har inte det heller. Vårt enda samband är KÄRLEK. Hjälp. Det kommer kosta dig så lite. Dela med era vänner och få den här historia känd.


Mer info på engelska finns på sidan på facebook, samt nr till kontot. Om det är något som behöver hjälp med översättning med portugisiska kan ni gärna prata med mig.

Sida på facebook: https://www.facebook.com/AjudeaSofia

Olika sätt att donera:

- Bankkonto

Patricia Lacerda da Silva (mamma till barnet)

Bankorganet: 0995-4

Bankkontot: 40.941-3

- Donera utomlands: http://savesofia.org

- Olika insamlingssidor

http://www10.vakinha.com.br/VaquinhaE.aspx?e=251185

http://www.caridadx.com.br/campaigns/ajude-a-sofia-2

A new beginning

Para toda noite fria, há um nascer do sol

Para todo nascer do sol, há uma noite fria

A vida é assim, altos e baixos, como os tons de uma canção

Para cada lágrima há um sorriso,

Para cada sorriso há uma decepção, para cada decepção há esperança

Aquele rastro de esperança que bate como a brisa do fim da tarde

Para cada escuridão há uma luz, para cada luz há uma escuridão

Porque estar no escuro não é necessariamente ruim

O escuro nos guia através de nossos instintos

Mostra a verdade que antes não podíamos ver.

Há dias de batalhas, dias de perdas, dias de glórias

A derrota dura pouco, a vitória mais ainda

Mas a experiência é eterna

Por isso, não importa o quanto a noite seja fria,

Quantas lágrimas derramadas, o silêncio da escuridão ou a dor da derrota

Não importa a luz do sol, a esperança que se vai e volta,

Não importa quantas vezes você ganhou ou perdeu

O que importa é que você está aí. Bem aí onde você está.

Não é sua primeira batalha, nem a décima, e não será a ultima

Nada está perdido.

Para cada erro há uma nova chance, para cada acerto um novo desafio,

Para cada vez que caimos, há uma chance de se levantar.

Tentar, tentar, cair de novo e se reerguer. Porque você pode.

Nunca é tarde para um novo começo.

------- # ------- # ------- # ------- # ------- # ------- # -------

För varje kall natt finns det en soluppgång

För varje soluppgång finns det en kall natt

Så är livet, upp och ner, som tonerna av en låt

För varje tår finns det ett leende

För varje leende finns det en besvikelse, för varje besvikelse finns det hopp

Hoppet som slår som vinden i den sena eftermiddagen

För varje mörker finns det ljus, för varje ljus finns det mörker

Eftersom att vara i mörkret behöver inte vara dåligt

Mörkret leder oss genom våra instinkter

Visar sanningen som vi inte kunde se innan.

Det finns dagar av strider, dagar av förlust, dagar av ära

Nederlagen håller kort, segern ännu mer

Men erfarenhet är evig

Så, oavsett hur natten är kall,

Hur många tårar föll, mörkrets tystnad eller smärtan av nederlag

Oavsett solsken, hoppet som går fram och tillbaka,

Oavsett hur många gånger du vunnit eller förlorat

Det viktiga är att du är där. Precis där du är.

Det är inte ditt första kamp, varken den tionden och kommer inte att vara den sista

Ingenting är förlorat.

För varje misstag finns det en ny chans, för varje rätt finns det en ny utmaning,

För varje gång du faller ner, finns det en chans att komma upp.

Försöka, försöka, falla igen och resa sig upp. För att du kan.

Det är aldrig för sent för en ny start.

He and she.

Ela na lua, ele na Terra. Ela com os pés no chäo, ele voando pelo céu

Ele é a fera, ela a Bela. Ele a chama de linda, ela nega

Ela chama, ele vem. Ele chama, ela näo vem. Ele vai buscar

Ela chora, ele ri. Ele brinca, ela sorri

Para ela o futuro é incerto, a verdade é dura. Para ele a vida é feita de sonhos

Ele passa sem olhar. Todos a olham passar.

Ela só tem olhos para ele, ele só tem desejo por ela.

Ele sonha, ela faz. Ela briga, reclama. Ele em silêncio

Ela insiste. Ele desiste. Ela se arrepende. Ele se arrepende

Eles precisam um do outro. E ao mesmo tempo não se precisam

Porque mesmo longe, estão sempre perto

Ela não precisa falar nada para ele entendê-la. É uma química perfeita

Ela fala, ele escuta. Ele não fala, ela entende

Ele fala, ela não entende. Ele não entende, se desentendem

Ela fica com raiva. Ele brinca. Ela segura para não rir.

Ele a abraça com força. Ela não quer que ele se vá

As horas voam, a noite passa devagar

Eles são amigos, amados e inimigos. Ela engana, ele prevê

Ela mente, ele sente. E finge que não vê

Ela tem o sexto sentido. Ela pode ler seus pensamentos.

Ele pode ler sua alma. Ele toca sua pele, ela toca seu coração

Ele é um carnaval, ela é um furacão. Ele é a paz, ela é a confusão

Ela é um farol no escuro, ele é um barco na imensidão

Eles se entendem. De alguma forma.  Eles se completam

Yin e yang, dois inteiros a transbordar. Dois vazios que formam um inteiro

Ela acredita em destino. Ele acredita em sorte

Ela sempre soube que era ele, ele sempre soube que tinha que ser ela.

Uma história longa, sempre reticências, nunca um ponto final. Vai entender?

Ela e ele, ele e ela.

-------- # -------- # -------- # -------- # -------- # -------- # --------

Hon på månen, han på jorden. Hennes fötter på marken, han flyger genom himlen

Han är odjuret, hon Bela . Han kallar henne vacker, hon förnekar

Hon ropar, han kommer. Han ropar, hon kommer inte . Han hämtar henne

Hon gråter, han skrattar. Han skämtar, hon försöker inte le.

För henne framtiden är osäker, sanningen är hård. För honom är livet gjort av drömmar

Han går utan att titta på sidorna. Alla titta när hon går förbi.

Hon har bara ögon för honom, han har bara lust för henne.

Han drömmer, hon gör. Hon kämpar och klagar. Han är tyst

Hon insisterar, han ger upp. Hon ångrar sig. Han ångrar sig

De behöver varandra och samtidigt inte behöver

Eftersom oavsett avståndet, de är alltid nära

Hon behöver inte säga något för att han ska förstå. Det är en perfekt kemi

Hon talar, han lyssnar. Han talar inte, hon förstår

Han talar, hon förstår inte. Han förstår inte, de missförstår

Hon blir arg. Han skämtar Hon försöker inte skratta

Han kramar henne hårt. Hon ville inte att han ska gå

Timmarna flyger, natten går långsamt

De är vänner, älskare och fiender. Hon lurar, han märker

Hon ljuger, han känner. Och låtsas inte märka

Hon har ett sjätte sinne. Hon kan läsa hans tankar.

Han kan läsa hennes själ. Han rör hennes hud, hon rör hennes hjärta

Han är en karneval, hon är en orkan. Han är fred, hon är förvirring

Hon är en ledstjärna i mörkret. Han är en båt i oändlighet

De förstår varandra. På något sätt. De kompletterar varandra

Yin och yang, två fulla som överflödar. Två tomma som gör en hel

Hon tror på ödet. Han tror på tur

Hon visste alltid att det var han, han alltid visste att det måste vara hon.

En lång historia, alltid tre punkter, aldrig ett slut. Vem kan förstå?

Hon och han, han och hon.

She's a hurricane.

"Ela caminha em passos largos e exatos levando uma brisa ao passar. Ela tem um cheiro, não sei qual, mas é um cheiro bom, de mistério. Seus olhos castanhos focados pra frente, sem olhar para os lados. Para ela nada existe dos lados.
E por onde ela passa todos se perguntam o que ela tem. O que se esconde atrás de seus cabelos compridos, de sua voz calma, de seu largo sorriso e brilho no olhar? O que ela tem que faz todos olharem duas, três, várias vezes? Será sua forma de ser, sua forma de caminhar?
Ela é diferente, extraordinária e tão simples. Faz qualquer um rir com suas piadas bobas e seu riso de menina. Ela choca a todos com sua sinceridade, com a sua falta de vaidade, ela sorri e deixa o clima mais leve. Ela é elogios por onde passa. Ela carrega o sol, a lua, as estrelas e o mar. Ela sabe quem é, sabe do que é capaz. É cheia de amor pra dar, e distribui esse amor por onde vai. Ela é durona, independente, madura, mas continua uma menina por dentro. E bate o pé, diz que não se importa. Morre por dentro. E nasce outra vez.
E ninguém entende porque ela é assim, nem ela mesma. Ela esconde um mar de segredos, que ela guarda para si. Ela sabe escutar, sabe quando falar e quando ficar quieta. E ao mesmo tempo fala sem pensar e sem se arrepender. Vai entender. É extrovertida e ao mesmo tempo quieta. Corajosa e covarde. Fogo e gelo. Menina e mulher. Só conhecendo pra saber.
E você vai parar sem entender como alguém pode causar esse efeito. É um dom que poucos tem. Ela é um furacão."

------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------

"Hon går i exakta och långa steg och drar vind när hon går förbi. Hon har en doft, jag vet inte vilken, men det är en god doft av mysterium. Hennes bruna ögon fokuserar framåt och tittar inte åt sidan. För henne finns det ingenting på sidorna.
Och vart hon går undrar alla vad hon har. Vad gömmer sig bakom hennes långa hår, hennes lugna röst, hennes stort leende och glimten i ögat? Vad har hon som får alla att titta två, tre, flera gånger? Är det hennes sätt att vara, hennes sätt att gå?
Hon är annorlunda, utöver det vanliga och enkel samtidigt. Får vem som helst att skratta med sina fåniga skämt och hennes flickskratt. Hon chockar alla med sin uppriktighet, hennes brist på fåfänga, hon ler och gör humöret lättare. Hon får komplimanger vart hon än går. Hon bär solen, månen, stjärnorna och havet. Hon vet vem hon är, hon vet vad hon är kapabel till. Hon är full av kärlek att ge, och delar ut denna kärlek överallt. Hon är tuff, självständig, mogen men ändå en liten flicka inuti. Och hon tjafsar, säger att hon inte bryr sig. Men dör inuti. Och lever om på nytt.
Och ingen förstår varför hon är så, inte ens hon själv. Hon döljer ett hav av hemligheter som hon håller för sig själv. Hon vet hur man lyssnar, när man ska tala och när man ska hålla sig tyst. Men ändå pratar hon utan att tänka och ångrar inte sig. Hur ska man förstå det? Hon är både pratglad och tyst. Modig och feg. Eld och is. Flicka och kvinna. Man måste känna henne för att förstå.
Och i slutet kommer du inte förstå hur kan någon ge denna effekt. Det är en gåva som väldigt få har. Hon är en orkan."

The good things in life

Bom mesmo é ser feliz. Rir de qualquer besteira, andar sem rumo, cantar alto, se perder e se achar. Bom mesmo é fazer o inesperado, mandar aquela mensagem de madrugada, dizer o que sente, conversar com aquele estranho, recuperar uma amizade antiga. Bom mesmo é fazer planos, desfazer, ser espontâneo, conhecer lugares novos, conhecer a si mesmo. Viajar, sentir o vento no rosto, tirar fotos, guardar memórias. Bom mesmo é estar com quem se ama, mostrar o quanto se ama. Bom mesmo é curtir a família, tomar sol, caminhar na praia, ver o pôr do sol. Brincar, ficar sujo, correr, fazer piadas. Bom mesmo é fazer o que gosta, gostar do que faz, fazer planos, alcançar metas. Bom mesmo é olhar pro céu e ver as estrelas, fazer pedido pra estrela cadente. Bom mesmo é amar profundamente, se aventurar, beijar, beijar, beijar. Bom mesmo é estar ao lado de alguém que te entenda, que cuide de você, que te faça sentir único e que faça seu coração palpitar. Bom mesmo são as longas conversas da madrugada, as noites de filmes com pipoca. Sair com os amigos, jogar conversa fora, rir, relembrar. Bom mesmo é ser livre, de todas as formas: livre de preconceitos, sentimentos ruins, tudo que há de mal nesse mundo. Bom mesmo é não levar tudo a sério, provar coisas novas, mudar e continuar sendo você mesmo.
Bom mesmo é não se importar com que os outros falam de mal, aceitar as críticas (construtíveis) e principalmente os elogios. Bom mesmo é elogiar, dizer o quanto a pessoa está bonita ou o quanto ela te faz feliz. É fazer o bem, independente de quem seja, é dar sorrisos, é ver o melhor em cada situação, é aceitar quando as coisas dão errado. Bom mesmo é não cobrar-se ser perfeito, afinal ninguém é. E não viver de padrão, de normas, ser você mesmo. Cada ser humano é diferente por si só e é isso que nos faz especiais. Bom mesmo é poder contar com si mesmo, amar a si mesmo. É tentar fazer aquele prato que você nunca teve coragem (e errar sem medo), ler um livro em uma tarde inteira no sofá, ou simplesmente dormir a tarde inteira sem compromisso. E sem pressa. É ter fé, é crer em alguma coisa, sonhar, sair do chão, cair e tentar de novo. Esse é o bom da vida. Viver sem pressa, devagar, aproveitando a viagem. Porque essa é uma viagem única onde cada momento conta. Então por mais que tudo esteja complicado, por mais que a tempestade pareça não passar, ela vai, cedo ou tarde. O segredo da vida é saber como superar esses obstáculos. O segredo da vida é deixar-se ser feliz. Então aperte os cintos, relaxe e curta a viagem.
------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------

Det som är verkligen bra är att vara lycklig. Skratta åt vad som helst, promenera utan destination, sjunga högt, gå vilse och hitta sig själv. Göra det oväntade, skicka ett meddelande på natten, säga vad man känner, prata med en främling, träffa en gammal vän. Göra planer, ångra sig, vara spontan, se nya platser, lära känna sig själv. Det är att resa, känna vinden i ansiktet, ta bilder, spara minnen. Att vara med den du älskar, visa kärlek åt andra. Att njuta med familjen, sola, gå på stranden, titta på solnedgången. Leka, bli smutsig, springa, skämta. Att göra det du älskar och älska det du gör, göra planer, uppnå dina mål. Att titta på himlen och se stjärnorna och önska dig något. Det är att älska djupt, att våga och kyssa, kyssa och kyssa. Det är att vara bredvid någon som förstår dig, som bryr sig om dig, som får dig att känna dig speciell och som gör ditt hjärta slår fort. De långa samtal på dagen, de filmkvällar med popcorn. Det bra med livet är att umgås med vänner, småprats, skratta och minnas. Att vara fri på alla sätt: fri från fördomar, dåliga känslor, allt som är ond i världen. Att inte ta allting på allvar, prova nya saker, förändra och fortsätta att vara sig själv .
Det är att inte bry sig om vad andra säger, acceptera vissa kritik och framförallt de komplimanger. Att ge en komplimang åt någon, säger hur vacker personen är eller hur mycket den gör dig lycklig. Att göra bra saker oavsett vem, att le åt andra, att se det bästa i varje situation, att acceptera när saker går fel. Att inte sträva att vara perfekt eftersom ingen är perfekt. Och inte endast leva av mode eller normer, bara vara dig själv. Varje människa är annorlunda och det är det som gör oss speciella. Det är att lita på sig själv, älska sig själv. Det är att försöka laga en maträtt du aldrig vågat laga (och våga göra fel) , läsa en bok på eftermiddag på soffan, eller bara sova hela eftermiddagen utan kompromisser. Och ingen brådska. Det bra med livet är att tro på något, drömma, lämnar marken, falla och försöka igen. Det är det som är bra med livet. Leva utan brådska, långsamt, njuta av resan eftersom det är en resa där varje ögonblick räknas. Så även när allt är svårt och det verkar som att stormen inte kommer ta slut så kommer det hända förr eller senare. Hemligheten med livet är att veta hur man ska övervinna de svåra stunder. Hemligheten med livet är att låta sig själv vara lycklig. Så spänn fast bältet, slappna av och njuta av åkturen.

Mirella Nunes

(...) Even if it's only for one night..

Passos. 

O silêncio da noite. As ondas do mar. A lua cheia iluminava aquela noite de verão, e o que se via no horizonte era quilômetros de areia dourada, vazia, sem vida. Ali, naquele quarto de frente para o mar. Silêncio. Até que se escuta os passos dele. Firmes e diretos, mas nervosos. Silêncio outra vez.

Até que ela aparece.

Suave como a brisa, apenas se ouve o pequeno barulho dos seus sapatos de salto no chão de madeira e do seu vestido a dançar enquanto ela caminhava. Seus olhos castanhos que iluminam o mundo. Ou pelo menos o mundo dele.

Nenhum dos dois falavam. Ela não queria nem imaginar o que aconteceria se os encontrassem ali. Ele não se importava. O mundo ao redor parecia não existir; o que existia era ela. Ela, ela, ela. Sua pele macia, seu perfume, seus cabelos, seu sorriso.

Ela sussurra em seu ouvido. Isso é loucura. Sorri.

Ele responde com o olhar. Não necessita dizer mais nada. E não havia palavras para responder. O que dizer para essa mulher que parecia fazer um furacão em sua vida? Ele simplesmente passa a mão em seus cabelos e agarra sua cintura.

Ela sorri outra vez. Eles dançam.

Ao som da baixa música latina ele a conduz para um mundo que ela nunca viu antes. Em cada passo, uma sensação inexplicável. Ela chega mais perto, mais perto, mais perto. O coração palpitando.

Ele a puxa para mais perto. Tão perto que podia ouvir sua respiracão. Ela tentou arriscar um beijo. Ele parou. Tocou em seus lábios, beijou seu pescoço. E quando ela não podia mais suportar, ele a beijou.

A música continuava tocando.

Ela não conseguia pensar. Aquela loucura toda parecia impossível de explicar. Ela estava dominada, não podia fazer mais nada do que se render. Sabia disso desde que o conhecera. Seus olhos brilharam ao vê-la dancar naquela festa, no meio de tanta gente, tanto calor, tanta paixão. E os dois sabiam que era o destino.

E ele daria tudo, até o que não tinha, para poder estar com ela. Tocar sua alma. Nem que seja apenas por uma noite.

O tempo parou naquela noite. 

Ainda se ouvia o som das ondas do mar. Ela a sussurrar o nome dele.

O dia amanhecia. Ele poderia passar mais uma noite toda com ela. Ela poderia passar a vida inteira. Daqui a pouco, o sol traria de volta a realidade. Tiraria dele seu anjo mais precioso. Mas ele não se importava. Eles se veriam outra vez um dia. Era um amor intenso, forte e ao mesmo tempo incerto. Justo ela que não acreditava em paraíso. Estava nele.

E quem se atreveria a tentar entender essa paixão?

------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ 

Fotsteg.

Nattens tystnad. Havsvågorna. Fullmånen lyser den sommarnatten, och det endast man såg på horisonten var flera kilometer av gyllene sand, tomma, livlösa. Här, i detta rum mot havet. Tystnad. Tills man hör hans fotsteg. Bestämt och direkt, men ändå nervös. Tystnad igen.

Tills hon kommer.

Lätt som vinden, man hör bara ljudet av hennes skor på trägolvet och hennes klänning som dansar när hon går. Hennes bruna ögon som lyser upp världen. Eller åtminstone hans värld.

Ingen av dem talade. Hon ville inte ens att föreställa sig vad som skulle hända om de hittade dem där. Han brydde sig inte. Världen omkring verkade inte existera, det endast som fanns var hon. Hon, hon, hon. Hennes mjuka hud, hennes doft , hennes hår, hennes leende.

Hon viskar i hans öra. Det här är galet. Hon ler.

Han svarar med en blick. Han behöver inte säga något mer. Och det fanns inga ord att säga. Vad skulle man säga till denna kvinna som skapade en orkan i hans liv? Han sätter handen i hennes hår och tar tag i hennes midja.

Hon ler igen. De dansar.

Vid ljudet av den låga latinska musiken leder han henne till en värld hon aldrig har sett förut. I varje steg, en oförklarlig känsla. Hon kommer närmare, närmare, närmare. Hjärtat bultade.

Han drar henne närmare. Så nära han kunde höra hennes andning. Hon försöker kyssa honom. Han pausar. Rör hennes läppar, kysser hennes nacke. Och när hon inte längre kunde vänta, kysser han henne.

Musiken fortsätter att spela.

Hon kunde inte tänka. Denna galenskapen verkade omöjligt att förklara. Hon är behärskad, hon kunde inte göra något annat än ge upp. Det visste de redan sedan de träffade varandra första gången. Hans ögon glittrade när han såg henne dansa på festen, mellan så många människor, så mycket värme, så mycket passion. Och de båda visste att det var ödet.

Och han skulle ge vad som helst, till och med vad han inte hade för att vara med henne. Beröra hennes själ. Även om det var bara för en kväll.

Tiden stannade den här natten.

Man kunde fortfarande höra ljudet av havsvågorna. Hon viskade hans namn.

Dagen grydde. Han kunde spendera en till natt med henne. Hon kunde spendera en livstid. Snart skulle solen komma tillbaka med verkligheten. Det skulle ta ifrån honom hans dyrbaraste ängel. Men han brydde sig inte. De skulle träffas igen en dag. Det var en intensiv kärlek, stark och samtidigt osäker. Och hon som inte trodde på paradiset. Hon befann sig där.

Och vem skulle våga försöka förstå denna kärleken?

"It is written".

Dizem que tudo na vida acontece por um motivo.
Ás vezes nos sentimos perdidos no escuro, sem saber para onde ir. O coração aperta, sufoca. Queremos tanto que isso passe, que tudo se resolva. O tempo passa, e sentimos as coisas mudarem, talvez não do jeito que esperávamos, mas mudam. Sentimos tudo se pôr no lugar, o coração se acalmar. E do passado e da dor, vem uma lição.
Decepções e mudanças fazem parte da vida. Mesmo se achamos que a vida está parada, ela pode estar sim mudando. Lentamente. E tudo que aconteceu viram lições que levamos para a vida inteira. E só podemos seguir em frente totalmente quando amadurecemos, admitimos nossos erros e nos perdoamos. Porque as coisas que acontecem não são culpa de ninguém.
Maktub. "Estava escrito", "Tinha que acontecer".
Querendo ou não, tudo acontece por um motivo. Todos os momentos que passamos, todas as decisões que tomamos, sejam pequenas ou grandes. Nossas escolhas, nossos atos, nossos sonhos, nossos desejos. As pessoas que conhecemos, que passam pela nossa vida. Cada uma delas passa por um motivo.
Podemos insistir em se arrepender em algo de errado que fizemos, que nos trouxe consequências. Mas com o tempo passamos a entender que as coisas erradas fazem parte da vida e nos transformam em quem somos hoje. E não só as coisas erradas, mas também as certas.
Mas as coisas, certas ou erradas, infelizmente, acabam um dia. E a graça da vida é essa, não saber como ou quando elas vão acabar. Pode até ser doloroso imaginar que algo tão maravilhoso tenha um fim, mas em vez de pensar no futuro, devemos pensar no agora. Agora estamos aqui.
Eu acredito que tudo acontece por um motivo. Que fazemos (ou não fazemos as coisas) por um motivo, que vai nos influenciar no futuro. Que cada pessoa que passa em nossas vidas nos trazem uma lição importante. Acredito em encontros inesperados, em mudancas repentinas, em escolhas e impulsos, mesmo que ás vezes não tenha coragem de tomá-las. Mas talvez isso também seja por um motivo.
Algumas coisas são feitas para serem vividas e não entendidas. É, exatamente. O amor. Todos os amores da nossa vida vêm e vão por um motivo. Encontros, desencontros e reencontros, assim como chegadas e partidas fazem parte da vida. Com o tempo a gente vai entendendo.
Você deve estar pensando a mesma coisa que eu me perguntei durante dias. Se tudo acontece por um motivo, e todas as escolhas afetam nosso futuro, como vamos saber que caminho tomar?
Você não sabe. Aí está o segredo. Ás vezes temos que simplesmente seguir o coração, mesmo que ele esteja cego, perdido. Devemos ter fé. Sonhar alto sem medo da queda. Acreditar em nossos sonhos e nos nossos instintos. E deixar o destino resolver o resto.
Vida longa, mundo pequeno.. A gente ainda vai se encontrar.
------- # ------- # ------- # ------- # ------- # ------- # ------- # -------

Man säger att allt i livet händer av en anledning.
Ibland känner vi oss vilse i mörkret, utan att veta vart vi ska gå. Ont i hjärtat. Vi vill att allt ska lösa sig. Tiden går, saker förändras och vi känner en förändring, kanske inte det sätt vi förväntat. Vi känner allt sätts på plats, till hjärtat lugna ner sig. Och från det förflutna och smärtan, kommer en läxa.
Förändringar och besvikelser är en del av livet. Även om vi tycker att livet går segt, kanske det förändras även om det är långsamt. Och allt som händer blir en läxa för livet. Och vi kan bara gå vidare när vi mognar, erkänner våra misstag och förlåter oss själva. Eftersom det som händer inte är någons fel.
Maktub. "Det är skrivet", "Det måste hända."
Oavsett om vi vill eller inte, allt händer av en anledning. Allt som händer med oss, alla de beslut vi tar, stora eller små. Våra val, våra upplevelser, våra drömmar, våra önskningar. Människorna vi träffar, som går förbi genom våra liv. Alla kommer för en anledning.
Vi insisterar att beklaga för något vi gjorde fel, som gav oss konsekvenser. Men med tiden förstår vi att fel saker är en del av livet och förvandla oss till vilka vi är idag. Och inte bara fel saker, men också vissa.
Men saker och ting, rätt eller fel, tyvärr, tar slut en dag. Och livets nåd är det, att inte veta hur eller när de kommer att sluta. Det kan även vara smärtsamt att tänka att något så underbart har ett slut, men i stället för att tänka på framtiden, måste vi tänka på nutiden. Just nu är vi här.
Jag tror att allt händer av en anledning. Att allt vi gör (eller inte) är för en anledning som kommer att påverka oss i framtiden. Att varje person som kommer i våra liv ger oss en viktig läxa. Jag tror på oväntade möten, impulsiva beslut och risker, även om ibland jag inte har modet att ta dem. Men kanske är detta också för en anledning.
Vissa saker är gjorda för att levas och inte för att förstå. Ja, exakt. Kärleken. Alla kärlekar i våra liv kommer och går för en anledning. Träffar och återträffar samt ankomster och avgångar är en del av livet. Med tiden kommer vi att förstå.
Säkert tänker du på samma sak som jag undrat i flera dagar. Om allt händer av en anledning, och alla val påverkar vår framtid, hur vet vi vilken väg är den rätt att välja?
Du vet inte. Där ligger hemligheten. Ibland måste vi bara följa hjärtat, även om den är blind och vilse. Vi måste ha tro. Sikta högt utan bli rädd för att falla. Tro på våra drömmar och våra instinkter. Och lämna resten till ödet.
Långt liv, liten värld.. Vi kommer fortfarande att träffas.