She's a hurricane.

"Ela caminha em passos largos e exatos levando uma brisa ao passar. Ela tem um cheiro, não sei qual, mas é um cheiro bom, de mistério. Seus olhos castanhos focados pra frente, sem olhar para os lados. Para ela nada existe dos lados.
E por onde ela passa todos se perguntam o que ela tem. O que se esconde atrás de seus cabelos compridos, de sua voz calma, de seu largo sorriso e brilho no olhar? O que ela tem que faz todos olharem duas, três, várias vezes? Será sua forma de ser, sua forma de caminhar?
Ela é diferente, extraordinária e tão simples. Faz qualquer um rir com suas piadas bobas e seu riso de menina. Ela choca a todos com sua sinceridade, com a sua falta de vaidade, ela sorri e deixa o clima mais leve. Ela é elogios por onde passa. Ela carrega o sol, a lua, as estrelas e o mar. Ela sabe quem é, sabe do que é capaz. É cheia de amor pra dar, e distribui esse amor por onde vai. Ela é durona, independente, madura, mas continua uma menina por dentro. E bate o pé, diz que não se importa. Morre por dentro. E nasce outra vez.
E ninguém entende porque ela é assim, nem ela mesma. Ela esconde um mar de segredos, que ela guarda para si. Ela sabe escutar, sabe quando falar e quando ficar quieta. E ao mesmo tempo fala sem pensar e sem se arrepender. Vai entender. É extrovertida e ao mesmo tempo quieta. Corajosa e covarde. Fogo e gelo. Menina e mulher. Só conhecendo pra saber.
E você vai parar sem entender como alguém pode causar esse efeito. É um dom que poucos tem. Ela é um furacão."

------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------

"Hon går i exakta och långa steg och drar vind när hon går förbi. Hon har en doft, jag vet inte vilken, men det är en god doft av mysterium. Hennes bruna ögon fokuserar framåt och tittar inte åt sidan. För henne finns det ingenting på sidorna.
Och vart hon går undrar alla vad hon har. Vad gömmer sig bakom hennes långa hår, hennes lugna röst, hennes stort leende och glimten i ögat? Vad har hon som får alla att titta två, tre, flera gånger? Är det hennes sätt att vara, hennes sätt att gå?
Hon är annorlunda, utöver det vanliga och enkel samtidigt. Får vem som helst att skratta med sina fåniga skämt och hennes flickskratt. Hon chockar alla med sin uppriktighet, hennes brist på fåfänga, hon ler och gör humöret lättare. Hon får komplimanger vart hon än går. Hon bär solen, månen, stjärnorna och havet. Hon vet vem hon är, hon vet vad hon är kapabel till. Hon är full av kärlek att ge, och delar ut denna kärlek överallt. Hon är tuff, självständig, mogen men ändå en liten flicka inuti. Och hon tjafsar, säger att hon inte bryr sig. Men dör inuti. Och lever om på nytt.
Och ingen förstår varför hon är så, inte ens hon själv. Hon döljer ett hav av hemligheter som hon håller för sig själv. Hon vet hur man lyssnar, när man ska tala och när man ska hålla sig tyst. Men ändå pratar hon utan att tänka och ångrar inte sig. Hur ska man förstå det? Hon är både pratglad och tyst. Modig och feg. Eld och is. Flicka och kvinna. Man måste känna henne för att förstå.
Och i slutet kommer du inte förstå hur kan någon ge denna effekt. Det är en gåva som väldigt få har. Hon är en orkan."