feelings i never told.. #1

Há alguns meses atrás achei um anel de ouro em algum lugar, que não me lembro exatamente aonde. Exatamente, em um lugar qualquer, como uma surpresa. Assim como um pedido de casamento. Passei a usar o anel porque além de amar anéis, esse em si era especialmente lindo. Simples, mas encantador. Muitas pessoas me perguntavam "você se casou? com quem?", e eu simplesmente não dizia nada, ou apenas dizia que era um anel comum. Mas com o passar do tempo comecei a usar esse anel todos os dias, e ele não era mais um anel comum.
Eu resolvi usar o anel como uma forma especial. Para mim, o anel é uma prova de me lembrar que eu posso sim, ser feliz sozinha, e que as coisas boas da vida vêm quando a gente menos espera. A gente pensa que são coisas comuns, mas do nada elas viram especiais na nossa vida, assim como esse anel. Sim, eu sou casada. Casada com a liberdade. A liberdade de poder ir e vir, dizer o que penso e não pensar no que digo sempre. A liberdade de poder mudar de planos de uma hora pra outra, ir em um lugar que nunca fui antes, sorrir para aquele estranho na fila do supermercado, me perder, fazer diferente. Para amar tanto a ponto de me perder. Sou livre para tentar, e tentar e não desistir. Livre para sonhar, para cair e me levantar de novo. Percebi que temos que saber amar a nós mesmos acima de tudo, e saber ser feliz sozinhos.
Esse foi um longo ano, em todos os sentidos. Mas eu percebi o tempo que perdi insistindo nos mesmos erros. Meus 15 anos chegaram de uma forma violenta. Eu me aventurei, me conheci de todas as formas possíveis. É incrível como mulheres vivem aventuras que nunca contam. Memórias e segredos. Mas agora percebo que o tempo passa e a gente nem vê, e o ano acabou. Mesmo que passou apenas um ano, eu me sinto mais velha. Há muita coisa que tenho que tirar da minha vida, para poder mudar de todas as formas, e mesmo assim ainda ser livre para ser eu mesma. O ano foi difícil, mas me ajudou a me fazer mais forte.
Quero poder sentir a liberdade, seguir meus sonhos e saber que mesmo sendo o caminho errado, mesmo assim ainda é o certo. É o certo porque foi o caminho que eu escolhi. E quando eu havia perdido as esperanças, agora eu me sinto mais forte. E que o destino tire o que for preciso da minha vida, e me traga de volta o que tem que voltar. E a vida segue assim.

Esse texto é da minha nova série ''Feelings i never told'' (sentimentos que nunca contei), que vai aparecer de vez em quando no blog. Em 2013 estou oficialmente de volta.
------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------ # ------

För några månader sedan hittade jag en guldring någonstans, kommer inte ihåg exakt var. Exakt, var som helst, som en överraskning. Precis som ett äktenskap. Jag började att bära ringen eftersom det var verkligen vacker. Enkelt men vackert. Många frågade mig "Är du gift? Med vem?", och jag svarade inte eller bara sa att det var en vanlig ring. Men med tiden började jag ha denna ring på mig varje dag och det var inte längre en vanlig ring.
Jag bestämde mig för att använda ringen på ett speciellt sätt. För mig är ringen ett bevis för att påminna mig själv att ja, jag kan vara lycklig själv och att de goda sakerna i livet kommer när du minst anar det. Vi tror de är vanliga, men sen blir de speciella i våra liv, som denna ring. Ja, jag är gift. Gift med friheten. Friheten att komma och gå, säga vad jag tänker och inte tänka alltid på vad jag säger. Friheten att ändra planerna helt plötslig, gå någonstans jag aldrig varit förut, le till en främling på kö i något affär, blir vilse, göra sakerna annorlunda. Att älska så mycket så jag förlorar mig själv. Jag är fri att försöka och försöka och inte ge upp. Fri att drömma, att falla och resa mig upp igen. Jag insåg vi måste lära oss att älska oss själva först och främst, och lära oss att vara lyckliga ensam.
Det var ett långt år, på alla sätt. Men jag insåg att jag missade tiden och insisterade på de samma misstag. Mina 15 år kom väldigt fort. Det var en äventyr för mig på alla möjliga sätt. Det är fantastiskt hur kvinnor lever äventyr som de aldrig berättar om. Minnen och hemligheter. Men nu inser jag att tiden går och vi märker inte, och året är över. Det hat gått bara ett år, men jag känner äldre fortfarande. Det finns mycket som jag måste ta bort från mitt liv, för att kunna ändra på alla former och fortfarande vara fri att vara mig själv. Året var svårt, men det hjälpte mig att göra mig starkare.
Jag vill kunna känna friheten att följa mina drömmar och veta att även om jag är på fel väg, men det är fortfarande den rätta. Det är den rätta för att det var den väg jag har valt. Och när jag hade nästan förlorat hoppet, nu känner jag mig starkare. Och jag hoppas att livet tar bort allt som inte behövs, och om något ska komma tillbaka så får det komma. Och livet fortsätter.

Den här texten är från min ny kategori ''Feelings i never told'' (Känslor jag aldrig berättat), som jag kommer skriva ibland på bloggen. I 2013 kommer jag officiellt tillbaka.